Varje år vid denna högtid får jag alltid en speciell känsla i kroppen. En saknad av alla nära och kära, familj, släkt, vänner. För några år sedan gjorde vi som tradition i familjen Nilsson där vi tillsammans går till minneslunden. Det är alltid så himla vackert med alla blommor, ljus och ett speciellt lugn som man får i koppen. Detta året är första gången som jag inte kunde följa med vilket gjorde mig lite ledsen. Ni som känner mig vet hur många som gått bort genom åren och jag blir alltid lite extra ledsen just under alla helgons dagen. Man kan inte låta bli att tänka på alla saknade änglar speciellt en väldigt betydelsefull person till mig min farmor. Jag satt och tänkte på farmor, som jag ofta gör, och kom på att mina första minnen jag har i livet är med henne. Jag saknar henne så oerhört mycket men hoppas att vi någon gång ses igen…
”Tiden kan vara något väldigt knappt
och den kan ta slut jättesnabbt
Ett andetag kan vara så väldigt kort
och vips kan livet ha suddats bort
Så lev nu så länge du hinner
innan din tid också försvinner”
och den kan ta slut jättesnabbt
Ett andetag kan vara så väldigt kort
och vips kan livet ha suddats bort
Så lev nu så länge du hinner
innan din tid också försvinner”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar